Tangons historia

Det är svårt att med säkerhet slå fast något om tangons tidigaste historia, men det berättas att tangon föddes kring floden Rio de la Plata. Där utvecklades olika danser till en ny: Milonga. Milongan blev sen en föregångare till tangon. Tangon gav möjligheter som milongan inte hade, som en större frihet genom pauser och improvisation.

På 1890-talet blev tangon etablerad i Buenos Aires i Argentina och i Montevideo i Uruguay. Då främst genom dans på bordeller. Tangon sågs inte som rumsren utan snarare oanständig, och att det dansades tango sågs som ett hot mot samhället. Samtidigt var det en dans som gav människor chans att få en paus från den tunga vardag och det hårda liv som annars var deras verklighet.

Tangon sprids i världen

I början av 1900-talet kom tangon till Europa. Dansen spreds bland annat i Paris societet, i London, Italien, Tyskland och Ryssland. Det rådde tangofeber. I mitten av 1910-talet kom dansen till New York. Under denna tid började tangon ses som rumsren och den blev accepterad och etablerad på ett helt nytt sätt.

På 1920-talet förändrades tangon. Den blev förenklad och mer standardiserad. Det skedde också internationella möten på ett organiserat sätt, till exempel “The tango conference” som hölls i London 1922. Dit kom danslärare från olika delar av världen och diskuterade tango. De kom bland annat fram till att tango skulle spelas i 2/4-takt, att det skulle vara 33 slag per minut och att vissa steg och figurer skulle ingå. Långt ifrån all tango dansades eller dansas enligt deras bestämmelser. Deras standard brukar kallas för salongstango eller ballroom tango. Även två andra inriktningar blev från och med den här tiden huvudinriktningar inom tangon: argentinsk tango och finsk tango.

Den tango som dansats i Sverige har i första hand varit ballroom tango, och genom den finska invandringen också finsk tango. Argentinsk tango har inte varit lika vanlig här, men på senare år har även den inriktningen växt sig stark.