Roslagstango med djävulsinstrumenten med fria tungor

(Dessa noter är egentligen ägnade Roslagstangoklubben som dock endast har en medlem)

1910 anordnade målaren Zorn och andra en spelmanstävling i Vaxholm för att inspirera och förstärka roslagens spelmanstraditioner.

De som ställde upp i tävlingen var spelmän på violin, klarinett och nyckelharpa men dragspelsspelande förbjöds av organisatörerna. Resultatet blev att inga roslagsspelmän ställde upp därför att spelmansfamiljerna innehöll nästan alltid en dragspelande medlem och dragspel redan då var kung i folkmusiken.

Vinnaren blev en pensionerad folkskollärare som spelade folkmusiken på klassisk violmanér så att Zorn yttrade att "så där får man inte spela!". Utan egentlig konkurrens vann den gamle läraren och Vaxholmsmötet har gått till historien därför att många välkända låtar spelades (de var inte speciellt roslagsiska men var välkända även av roslagsspelmännen.)

Nu har jag varit stugbunden av arbetsskäl hela sommaren och har varit begränsad till standard tangentdragspel, munspel, piano och minibandoneon. Med dessa har jag i min ensamhet grävt mig ini och genom allt jag har kunnat hitta av fyrtakts och tretaktsfolkmusik med roslagshistoria.

Om jag har begripit saker rätt har folkdansmusik varit en- eller oftast två-stämmigt med två spelare och dragspelsbasen (som var 2 eller 4 knappar på en magdeburgare) användes sällan. Inte har man nån stor nytta av många register heller.

(Utveckling med dragspelen i popmusiken har gått mot virtuost användning av så många noter samtidigt som möjligt och jag har inte hört något tvåstämmigt från de stora.)

Bandoneonen erbjuder två separata instrument d v s en på  vardera höger resp vänsterhand och tvåstämmigt spel blir då ganska spännande även om man tröttnar på att ideligen ha samma tryck på bägge sidorna. (Även där har utvecklingen varit mot simultan akkordspel på bägge händerna och virtuosa variationer.)

Pianodragspel är super för violstämman men det är svårt att göra en riktig  solobasstämma då varje ton finns i endast en version (som tillverkaren försökt göra så obestämd som möjligt).

Man kan göra en basgång som inte känns särskilt folkmusikalisk.

Enkelt harmonispel i basen med terser och kvintar öppnar upp kvintraderna med deras tersparning och erbjuder variation i styrkeförhållanden mellan bas och deskant. Därför undersökte jag några av möjligheterna med denna teknik. En stor fördel är att det är lätt att översätta till andra baser som täcker flera oktaver. (Bassettibas och kvintbas).

Sedan bytte jag till nutidens och framtidens roslagsmusik.

Det finns rock'n roll, det finns soul, pop, blues osv. Men för roslagsmusiken känner jag kontakterna ut över Östersjön. Alfvén spelade viol och Taube spelade luta. Det blir fyrtakt och vals. Från 17-hundratalet när man började med en långsam fyrtakt som övergick i en snabbare tretakt känner jag ekot av finntango, rysstango, polacktango samt till och med  berlintango och jag sätter ihop en Bryggdans för Hattsund i fyrtakt och en vals för det gamle färjestället. Bryggdansen är för taktfast för att låta argentinsk men tango täcker allt från foxtrot till marsch när det gäller.

För ögonblicket har jag svårt att hitta en passande rytm i andra stämman för bryggdansen. Tretakt är faktiskt enklare. Men jag fortsätter och hoppas se dem i full schvung till midsommar 09 och senare. Jag har sett hur populär folkdansen är i Täby och har hört hur folk (08or) vill ha dansbanor på Rådmansö. Den nya dansbanan på Ekbacken i Åkersberga har öppnats i år. Där det finns dans finns det plats och längtan efter  tango. Alla kan dansa någon sorts tango. Nästan bättre än de dansar vals.

Än så länge är jag ensam i den här klubben så jag blir tvungen att svara mig själv. Hel på mig, du!