Kropp & Själ

Hej!

Introducerar ett nytt ämne (tror jag) ”Tangons betydelse för den ensamme”.

Är det som med all annan dans att tangon är ett sätt att umgås och ev. hitta nya levnadskamrater? Eller är tangon något mycket mera, det sägs att tangon är för den ensamme, sorgsne, lidande, svikne, etc… Detta på ett sätt som inte finns i annan dans rent allmänt där man oftast går ut för att roa sig eller komma på bättre humör åtminstone. I tangon behöver man inte bli gladare utan det är tillåtet att lida sig igenom kvällen?

Själv fortsatte jag efter nybörjarkursen med tangon för musiken och dansen, inte för att få lida, det har jag gjort tidigare i livet och det är inget att stå efter. Under resans gång har jag ändock fått lidit men har ändå inte använt tangon för det utan istället funnit ny energi i tangon. Funnit nya medmänniskor som ibland har förstått mig bättre än jag har förväntat mig.

Ragga? Nej! Visst kan man hitta nya partners i tango men att ge sig iväg på en milonga för att ragga har jag förstått för länge sedan att det är dålig stil. Då bränner man sina egna kort, ingen törs dansa så nära som det behövs för att få till en bra tango om de anar och inte gillar att bli raggade av olika dansare. Eller finns det andra insikter?

Berätta lite ni som är/varit ensamma vad betydelse tangon har för er, intressant att få lite nya vinklar på detta. Skriv även ni som dansar och lever i parförhållande, hur uppfattar ni den ensamme i tangon?

Jeg tror alle single har et bitte lite håp om å "finne noen", også i tangomiljøet. Men det er klart det er en vanskelig greie det der å skille mellom dansen og menneske. For en du danser godt med vil du gjerne danse mere med, og iveren kan jo misforstås.  

Og jada, jeg innrømmer gjerne at det er en fin måte å være nær andre på i en singel tilværelse.

Men utgangspunktet er en stor glede i å danse, bevege kroppen etter musikk er jo bare flott, og enda flottere i pardans. Det være seg gammeldans, sving eller tango. Flott uansett.

Men en ting som er veldig frustrerende som singel dame i tangoverden, å være veggpryd...hater det. Etter en Milonga er det for meg opplevelsen av å ha fått danset mye som gjør om jeg synes dette var en vellykket Milonga.

Pr. nå er det dans som betyr noe i livet. Nettopp for den gir så stor glede. Den skal  jammen være spesiell den som skal få meg til å prioritere annerledes.

Sommerhilsen fra Oslo

Håller med dig Bertil i mycket, för några år sedan läste jag en artikel i DN som handlade om  "tango är den svikne och ensammes dans".

Har dansat mycket foxtrot och kultis, men tangon ger så mycket på ett helt annat sätt. Behövs mycket koncentration och man är helt inne i dansen, glömmer allt.

Visst hoppas man att träffa någon, men det är inte samma raggning som förekommer på annan dans. Jag kan få otroliga danser med en kavaljer jag aldrig sett innan och inte efter heller, men man minns känslan länge.  Träffar också många trevliga människor, jag känner att den sociala biten är väldigt viktig.

Jag får nog räknas som ensam men för mig är tangon inte alls ett uttryck för ensamhet, besvikelse eller lidande och ännu mindre ett sätt att ragga.

Jag blir glad av att dansa tango och denna intensiva känsla av glädje får mig att må bra, i flera dagar till och med. Jag tror att alla danser har positiv effekt på hälsan. Jag har dansat andra danser men tangon känns mest i själen. Den är för mig en övning i att leva i nuet, en sorts meditation. Ibland.

Ifall du går tillbake till tangon rötter BA, så var det människor, som lämnat sin familj sit hemland - for att söka lyckan (fann de lyckan?). Även om dom var månge människor så var dom på nåt sätt ensamma. I vores tid flytter vi också runnt - lever i en globalisert värld - och er på månge sätt ensamma. I omfamningen söker vi - mycket - omfamningen har mycket att ge - for min del er det så. Tangon som dans understryker dette -  när 2 människor er focuserte på varandre och tilsammans i en omfamning, med musikkens hjälp, söker nåt du inte kan ge dig selv, tex lycka, men tack vara en annan människa kan jag hitta den ibland.

Det verkar som att parallellen mellan singel och ensam är presumerad i denna diskussion. Men en ensam människa kan mycket väl befinna sig en relation, och någon som är singel behöver inte alls uppleva en känsla av ensamhet. Och det oftare än man tror...

Om ensamma människor söker sig till tangon så förklarar det kanske till viss del varför så många blir så hängivna att dom dansar fyra gånger i veckan eller mer :)

Om man går och dansar väldigt ofta för att slippa känna sig ensam så gör man nog klokt i att försöka finna ett par riktiga vänner som man kan umgås med även utanför tangon. Annars riskerar man att hamna i ett vakuum om man tar en paus från tangon. Kanske har detta lett till så kallad tangosvacka mer än en gång?

Bertil: Jag är en i grunden glad människa men gillar att lida i tangon på ungeför samma sätt som jag gillar att lida i en sorglig bok eller film. Det tror jag är ett hälsosamt sätt att exercera hela känslospektrat. 

Det där märks i språket också. Man säger allt oftare nu för tiden "jag bor själv", i stället för, som det faktiskt ska heta, rent språkligt sett, "jag bor ensam".

Det är som att "jag bor ensam" skulle antyda att "jag är ensam", men det är inte alls samma sak.