Kulturen

Hej alla!

Jag ber om ursäkt för det här ganska långa inlägget, men jag skulle verkligen behöva er hjälp. Jag bor i Brighton i England, där tango är väldigt litet. Det finns bara en organisatör, som anordnar tre kvällar med lektioner i veckan och en milonga i månaden. Organisatören är en jättetrevlig tjej som främst lär ut ballroom & latinamerikanskt och dessutom salsa och rock’n roll. Det är hon och en kille som ansvarar för tangon, och båda två är enormt upptagna. Det har pratats länge om att anordna fler milongas osv, men ingenting verkar hända.

Nu är vi tre stycken som verkligen vill ta tag i det här och försöka bygga ut tangoscenen i Brighton. Många som bor i Brighton är intresserade av nya, ”alternativa” aktiviteter, det finns många yngre här och det kommer ofta folk från London och studenter från andra länder. Vi har börjat anordna en oberoende practica på söndagar, och kommer snart att flytta till en bar mitt i stan där vi får vara gratis på söndagskvällarna. Vi håller på med en tangowebbplats för Brighton, flygblad och pressreleaser, och tycker att det hela är väldigt spännande.

Men, tjejen som organiserar tangon i Brighton verkar inte så jätteglad över vårt initiativ. Det finns inget annat som pågår på söndagskvällarna, men hon verkar ändå se oss som konkurrenter. Jag förstår att hon är lite orolig eftersom hon lever på att undervisa dans, men å andra sidan vill vi ju alla att fler ska dansa tango och att det ska finnas fler möjligheter att dansa.

Eftersom jag känner henne ganska väl och har henne att tacka för mycket eftersom jag började dansa genom henne vill jag verkligen inte att hon ska känna sig taskigt behandlad (eller bli portad från hennes lektioner). Men hur kan vi få henne att förstå att det vi gör är bra för tango i hela Brighton, och alltså även för henne i det långa loppet? Och är det verkligen sant att det är så?

Ni som bor i städer där det finns många olika organisatörer, hur fungerar allt där? I vilken grad samarbetar man? Ser man varandra som konkurrenter? Hur är förhållandet mellan dem som faktiskt jobbar med tango och dem som gör det ideellt på sin fritid? Jag vill väldigt gärna höra era åsikter om det här. Tack på förhand!

Var tydlig med hur du ser på det, ditt syfte, att du önskar addera något gott. Inte ta något. Gör sedan det ni känner för och hoppas att det blir bra och att alla vinner på det. och att hon ser det.. Jag har svårt att tro att det blir speciellt hållbart i längden att hålla tillbaka något som ni vill och som behövs.

Det finns nog flera här som har mer konkreta tangoska erfarenheter kring den situationen, samarbetssituationer osv. det ska bli intresant att ta del av.

Lycka till

I Stockholm har vi flera små tangoscener inom den stora scenen. Det berikar. De olika aktörena har både olika och gemensam publik. Emellanåt bedrivs samarbete mellan aktörerna. Ju fler aktörer- ju fler dansare. Inget att vara rädd för!

Ja, nu har vi flera tangoscener som fungerar samtidigt och ibland samverkar i Stockholm. Ofta på ett harmoniskt sätt. Men man ska inte sticka under stol med att det gått rätt många år när så verkligen inte varit fallet. De två huvudaktörer som fanns på marknaden när jag började dansa tango för några år sen bevakade varandra ytterst svartsjukt och ansåg båda två att de hade monopol på “riktig tango”. Gliringar och glåpord haglade rätt ymnigt dem emellan, åtminstone inofficiellt bland dem som var ansvariga. Jag har hört dem många gånger.

Det här var ett mycket, mycket stort problem. Fortfarande finns en del såna här tendenser kvar, men just genom att tangoscenen blivit större och vuxit ur och ifrån alla anspråk på kontroll och monopol, så spelar det mindre roll. Dynamiken tar hand om sig själv. Den som försöker motarbeta det framstår som mer än lovligt korkad.

Förhoppningsvis har vi lärt oss en del av detta. Att svartsjukt snegla på varandras “revir” – som om det fanns några såna! – leder verkligen ingen vart. Det är många som genom åren blivit tilltufsade av den här situationen, men förhoppningsvis slipper vi den i framtiden, åtminstone i Stockholm.

Jenni, det låter som att du och dina kompisar svarar upp på ett behov som finns i Brighton. Ni har blivit fler dansare, och därför finns det underlag för fler tangokvällar. Detta är inget att skämmas för utan är helt enkelt på det vis som fria marknader fungerar. Jag förstår problematiken gentemot din tangolärare på orten, men hon får nog vänja sig vid att scenen förändras när tangon växer. Nu startar ni en practica, och så småningom startar säkert någon en konkurrerande undervisning, osv osv.

Själv bor jag i Malmö, och jag upplever att olika lärare och arrangörer i Malmö/Lund i stora drag har en civiliserad attityd mot varandra och t o m ofta samarbetar på olika sätt. När en tangoscen blir nog stor, och kanske ffa allt tillräckligt “mogen”, framstår alla försök till att monopolisera som löjliga och faller därmed bort på ett naturligt sätt.

Kul att ni nått dit även uppe i Stockholm :-D

Jag ser det som i en familj där föräldrarna kan ha svårt att acceptera att barnen har blivit stora och vill testa sina egna vingar.

I Uppsala var det också så att efter en tid blev det flera som ville ta initiativ och det slutade med att dåvarande Cambalache delades efter en tid inre konflikter.

Jag tyckte då att det var mycket smärtsamt men har kommit med tiden att se det som en naturlig del av utvecklingen som gör att nya tendenser födds och behöver få växa för sig.

Förhoppningsvisst går det att samarbeta och respektera varandra men känslorna kan många gånger vara mycket starka och göra av själva självständighetsprocessen en smärtsam kris i relationen mellan ”familjemedlemmarna”. Men det går inte att bromsa, barnen växer, som tur är och måste få kunna testa livet själva.

Lycka till Jenni!

"Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?..." KB

Det här var intressant läsning, tack! Det verkar alltså som att det alltid är mer eller mindre svårt att gå från en monopolsituation till något mer dynamiskt med flera olika arrangörer. Vi får helt enkelt försöka ta det lite varsamt. Det här kan nog bli bra för oss allihopa.

Jaha, då har man blivit bannlyst! Ikväll fick vi reda på att vi inte längre är välkomna till några lektioner eller evenemang som organiseras av vår lärare (dvs. all tango i Brighton). Orsaken verkar vara att vi nu har en webbplats och har tryckt upp lite flygblad osv till vår lilla tangokväll, och att de känner att de inte kan lita på oss längre (att vi kommer att starta egna lektioner osv snart, vilket vi inte alls planerar). Man vet inte om man ska skratta eller gråta, vi vill ju bara att folk ska dansa mer tango! Suck. Kommer att bli intressant att se vad som händer nu...

Stackars dina lärare… det måste handla om oerhörd rädda människor.

Synd om er andra som drabbas av deras… ja… vad ska man kalla det för? Småaktighet??