Kulturen

Christna, jag tycker det är bra att du tar upp rollerna man kvinna, och att du kräver din rätt att göra det.

För mig, som har problem med min roll som man, som aldrig riktigt förstått vad det innebär att vara "Man" är det svårt att ta på sig den rollen. Jag har heller aldrig längtat efter det, att vara man.

Jag är den jag är. Med alla mina sidor. Kroppsligt har jag en del manliga drag, är heterosexuell, tycker att en svettig kvinna är sexigare än en svettig man och så vidare. Men rent själsligt, vad är en man? På vilket sätt är man om man är manlig?

Jag dansar tango, och försöker lära mig båda rollerna. Jag kan dansa hyfsat i den ena rollen, mindre bra i den andra. Båda är lika spännande att utforska.

Jag tycker den här diskusionen är fantastiskt spännande, eftersom så mycket tankar kommer upp till ytan, så mycket luftas. Jag är helt övertygad om att tangoscenen mår hemskt bra av den. Att toleransen och förståelsen för att vi alla inte tänker och fungerar lika dant ökar, inte bara vad gäller könsfrågorna utan hela den sociala kontexten.

Nu kommer den svåra frågan, ska jag spara det här inlägget eller inte, vad försöker jag säga egentligen? Skit i det, sparar och går till jobbet. 

 Nu blir jag verkligen förvånad efter Christinas inlägg

Vi kvinnor gör inga fel, det ”privilegium” äger ni män

och den diskussion som blev....Jag tänker på andra vanligt förekommande skämt:

Här är det enda stället ni män fortfarande bestämmer..... Om jag står på fel fot är det för att du har ställt den där....

Skulle det vara så "laddat" att skoja om något som jag har fått höra på varenda danskurs (foxtrot, salsa, bugg o tango)? Och jag har deltagit i MÅNGA danskurser under åren. Jag har t o m varit med om att lärarna "avslöjade" att vi damer hade gått kursen helt i onödan(en foxtrot-kurs) - kunde bara männen föra så skulle vi kunna dansa ändå!

Unken könskonservatism - är det inte mera ett pedagogiskt grepp för människor som ska börja lära sig. Som nybörjare tror jag det är viktigt med tydlighet och renodlade roller. Jag har svårt att se att det skulle vara ett uttryck för könskonservatism - förklara gärna!

Sen har jag under åren upptäckt hur svårt det kan vara att ge kritik till danspartnern - ofta leder det till att han (det är oftast en han) blir nervös. Själv känner jag alltid en viss osäkerhet att dansa med dem som kommit med påpekanden. Det drar igång mina tvivel om min egen dans - så därför tänker jag att det kan vara likadant för andra.

Peder: Tangons strikta regelverk … vad är det?

Som jag ser är tangons själ rebellisk. Vill ha individer, som tänker, dansar och lever efter eget tycke. Tangon ger stöd till frihet. Så är dansen också, som jag ser det. Så det finns inga fel. Det finns olika tolkningar. Som i alla relationer. Det finns olika förutsättningar, olika utgångspunkter, olika individer.

Så, för att vara konkret, en markering kommer aldrig att fungera på samma sätt med olika partner. I stället för att fokusera på vad som inte fungerar, och att det kan det vara den andras fel, fungerar bättre för mig att fokusera på vad som fungerar med just den är partner. På det sättet respekterar jag den andras rätt att tolka mina impulser på sitt eget sätt och förhåller jag mig rätten att tolka personligt.

Nu tycker jag diskussionen börjar bli intressant igen. På direkt förfrågan (Ann-Christine) och andra missförstånd (jag hade ingen kritik ang. Cristinas inlägg i övrigt) skulle jag vilja förtydliga att jag jag tycker det är bedrövligt att dessa "harmlösa" könsskämt fortfarande tolereras eller till och med uppskattas, oavsett om det gäller tango eller lindy eller foxtrot eller var som helst.

I normalfallet hade jag hållit käft och bara rullat med ögonen (som så många av oss när någon drar till med en klyscha av den typen), men jag har ändrat uppfattning angående "harmlösheten" och tycker det är dags att vi börjar tänka efter vad det är som egentligen sägs - och säga ifrån om vi tycker det är galet. 

Skämtet Vi kvinnor gör inga fel, det ”privilegium” äger ni män baseras på en föreställning om mäns ansvar och kvinnors särställning som ansvarsbefriade varelser, en föreställning som i tangon går igen t.ex. i mytologin om den jungfruliga följaren som jag redan påtalat, eller föreställningen om att det är mannens uppgift att få kvinnan att stråla. Som sagt, man kan tycka det är harmlöst, men det är ju precis de här små alldagligheterna som cementerar en kultur där den individuella jämlikheten begränsas av kategoriseringar i könsbaserade grupper.

Harmlöst? Tja. På många håll i världen begås t.ex. fortfarande fruktansvärda brott mott kvinnor enbart på den grund att de är kvinnor, medan vi här är så pass lyckligt lottade att "endast" vår individuella frihet och rätt till uttryck begränsas av vårt kön. Vilket för övrigt gäller både kvinnor och män, ifall nu någon skulle tro något annat.

Så visst, vill man fortsätta kokettera med t.ex. att man är ett ansvarlöst våp så kan man ju göra det. Men jag tycker man skall tänka efter och ha klart för sig vad det man säger egentligen står för (utöver det man själv menade). Och vi som inte tycker det är lika kul skall kanske sluta att bara himla med ögonen utan faktiskt också säga ifrån. Vi har alla ett ansvar för hur det ser ut i världen.

Jag tycker det är tvärtom Fredrika! När man oreflekterat tiger över sådana skämt eller pedagogiska grepp - då cementerar man den kultur som finns (som inte tangon är skyddad från). När man skämtar på ett sätt som får fart på tänkandet - så bidrar man till att bryta upp mönster.

Samma mening kan betyda olika saker beroende på vem som säger det och hur:

Om en kvinna säger: Vi kvinnor gör inga fel, det ”privilegium” äger ni män           - med en blick av samförstånd till oss kvinnor.  Jaa - tänker vi - män är ju som de är - tror att de kan - men vi vet ju..... osv. Just ordet privilegium inom citat-tecken " gör att meningen blir dubbeltydig - privilegium eller börda - männens tolkningsföreträde eller....alltså fordras lite tankeverksamhet som leder till att man funderar på rollerna och hur det ser ut.

Varför är annars ståuppare så roliga - de skämtar på ett sätt som gör att förtryck och orättvisor i samhället blir tydliga - och får tom de som utövar förtryck att skratta innan de upptäcker vad de skrattar åt.

Fredrik, jag vet inte om jag kan utläsa något vettigt argument i sak ur ditt inlägg. Om det rör sig om ren kritik mot mitt sätt att debattera så vill jag bara påpeka att den sortens metadiskussioner bara brukar leda in i återvändsgränder här på forumet. Jag välkomnar dock en diskussion om sådana skämt är harmlösa eller whatever eller inte.

Bra Ann-Christine att du tar skämten på det sättet.  Det funkar ju om man delar ungefär samma referensramar, och precis som du antyder identifierar sig med "oss kvinnor".