Kulturen

...är vi riktigt kloka?

Egentligen?

Det går faktiskt att följa i lågklackat, vilket kanske framför allt de män som följer och följer bra bevisat. Så varför ska vi upp och vingla, skaffa ont i fötterna och ryggproblem?

Klart det går att följa i lågklackat! Min största idol, Lucia Mazer, var alltid noga med att påpeka att man bör se till att dansa med olika “underlag”, dvs. blanda mellan hög- och lågklackat.

Det man bör veta är att tekniken skiljer sig åt rejält, vilket får ganska stora konsekvenser för själva dansen. Personligen tycker jag det är skönast mer riktigt högklackat (favorithöjden har växt med åren), eftersom jag då alltid får gott stöd från klacken. Att dansa i lågskor kan i och för sig kännas skönt för trampdynorna som omväxling, men jag får lättare ömma fötter just på grund av bristande hälstöd.

De flesta förare uppskattar att kunna känna följarens fotplacering tydligt, och på den punkten är det också en fördel med högklackat, då foten helt enkelt är placerad på mindre yta.

Tja... mycket är förstås vanesak - viktigast tror jag är att träna fötterna, så de är starka och håller för många timmars dans, oavsett favoritsko.

Vad är viktigaste anledningen till att “alla” tjejer dansar tango i högklackat?

Förmodligen att alla andra gör det. OK visst finns det andra skäl, men när vi är nya i något imiterar vi vad andra gör - och när vi skaffat oss lite eget omdöme inom området, har vi redan skaffat oss vanor. Anpassat oss till andras vanor.

Jag tycker det du skriver är lite dubbelt Fredrika. Om du får ömma fötter av bristande hälstöd i lågklackat - är inte det för att du är van att dansa lågklackat, så att du står en smula på tå istället för att stoppa ner hälen helt platt?

Intressant, hur låg- och högklackad följarteknik skiljer sig åt. Nån som kan reda ut detaljerna? Hittills vet jag bara att jo, det är enklare att gå bakåt i klackar för man får sätta ner hälen tidigare... jag har följt lite i lågklackat, tyckte inte det var något problem. Jag vet ju inte hur just den dansen skulle ha känts med mina vanliga 6 cm, förstås.

Få ont i fötterna för att den som för tycker det känns bättre när jag har mindre balansyta... nä, den prioriteringen känns skum. Ska jag till tango så nog släpar jag med mina lågklackade också. Det är nog bäst att följa Lucia Mazers råd, och även lära mig följa lågklackat illa bums.

Vad är viktigaste anledningen till att “alla” tjejer dansar tango i högklackat? Förmodligen att alla andra gör det.

...vilket väl inte är så konstigt. Det man inte får glömma är att man inte kan ta tangon och bara “översätta” den rakt av till lågklackat. Formspråket, estetiken och tekniken har ju utvecklats hand i hand med de dansande - dvs. till större delen med just höga klackar. Föga förvånande fungerar delar av just den modernare uttrycksrepertoaren bra och ibland t.o.m. bättre med slimma sneakers. Det blir med tiden helt enkelt vanligare att folk även dansar i låga skor.

Jag tycker det du skriver är lite dubbelt Fredrika. Om du får ömma fötter av bristande hälstöd i lågklackat - är inte det för att du är van att dansa lågklackat, så att du står en smula på tå istället för att stoppa ner hälen helt platt?

Jag är van att dansa i högklackat, misstänker skrivfel? Och ja, självklart beror det på att jag ofta står en smula på tå - i många lägen är man tvungen till det. Där är den höga klacken till stor hjälp. Jag behöver personligen definitivt träna mer på att dansa i lågskor, om jag vill ha tillgång till den variationsmöjligheten utan att det ger avkall på danskvaliteten. Fast jag trivs bra i mina höga klackar så det är inte särskilt högprioriterat ;-)

Intressant, hur låg- och högklackad följarteknik skiljer sig åt. Nån som kan reda ut detaljerna?

Herre min skapare du kräver inte lite du! :-) Det är hur stort som helst. Alltifrån hållning över vinklingar till stegteknik och rena utrymmesfrågor. Det orkar jag faktiskt inte ta här!!

Hittills vet jag bara att jo, det är enklare att gå bakåt i klackar för man får sätta ner hälen tidigare...

...där har du ju åtminstone hunnit märka en skillnad.

jag har följt lite i lågklackat, tyckte inte det var något problem.

Nej, och det är ingen som säger att det är något problem. Utan att det är annorlunda.

Få ont i fötterna för att den som för tycker det känns bättre när jag har mindre balansyta... nä, den prioriteringen känns skum.

...det handlar inte om någon “förmån” för den som för, utan för att många av de mer tekniskt komplicerade rörelserna kräver extremt tydliga balansaxlar, bland annat. Tänk dig att du skall fungera ungefär som ett spjut. Den känslan är svår för att inte säga omöjlig att uppnå med lågskor.

Ska jag till tango så nog släpar jag med mina lågklackade också. Det är nog bäst att följa Lucia Mazers råd, och även lära mig följa lågklackat illa bums.

Absolut! Passa på innan du har skaffat dig ovanor - men jag rekommenderar att vara uppmärksam på skillnaderna i takt med att du utvecklar din teknik och din repertoar.

Tänkte bara bidra med min upplevelse. De gånger jag kunnat jämföra, när jag dansat med några som vid olika tillfällen haft ingen klack respektive högklackat, har jag alltid upplevt det posetivt med hög klack. För kontakt känsla mot golvet mm. Det kan ju bero på att de som jag kunna göra jämförelsen med varit mer vana med hög klack. Det vet jag inte. Men det är min erfarenhet.

Förutom det här med att gå baklänges. Kan det ha att göra med att så mycket av följarens rörelser inkluderar så mycket pivoteringar?

... och följarens/damens rörelser innehåller så mycket pivoteringar, just för att de är anpassade till hög klack?

Mycket intressant det du skriver Fredrika, om modernare rörelserepertoar som är mera lågklack-anpassad.

Resten av ditt inlägg ska jag suga på ett tag (men ja, visst blev det ett skrivfel där!)

“Formspråket, estetiken och tekniken har ju utvecklats hand i hand med de dansande - dvs. till större delen med just höga klackar. Föga förvånande fungerar delar av just den modernare uttrycksrepertoaren bra och ibland t.o.m. bättre med slimma sneakers” (Fredrika)

Visst har Fredrika rätt, men håller ni inte med om att man också kan säga att en faktor som påverkar estetik form och teknik (och klackhöjden)i högre grad än höjd på klacken är att man dansar mer öppet. I en tät fattning krävs det ju t ex vändningar på mindre yta och stegen är kortare normalt.

Vad som har lett till att fattningen har öppnats upp, vilket ju har stora konsekvenser för dansen, skulle jag vara intresserad av att höra mer om, att influenserna från show-tangon är en annar jag. Men, det är nog en annan tråd.

Personligen tycker jag att det är självklart att dansa tango i högklackat! Jag känner mig vackrare, elegantare och “lättare”, det vill säga känner den uppåtsträvande kraften mera påtagligt.

Däremot kan jag tänka mig (jag har ingen direkt erfarenhet av det) att lägre klackar är mera passande för tango nuevo, där kraften i dansen verkar vara mera jordbunden och horisontal.

Men tekniken går säkert att anpassa till högklackat respektive lågklackat, tango milonguero respektive nuevo. Trivs man inte i högklackat ska man naturligtvis inte tvinga sig till det!

Hej Gunilla!

Däremot kan jag tänka mig (jag har ingen direkt erfarenhet av det) att lägre klackar är mera passande för tango nuevo, där kraften i dansen verkar vara mera jordbunden och horisontal.

Det är lite kul att du skriver det, för vi hade sent i går en diskussion här på chatten om just det där! För mig är det nästan omvänt, det är just jordbundenheten (som väl egentligen är kännetecknande för all tango förutom viss scentango) som går förlorad om jag inte har höga klackar att ta ordentligt med kraft från marken med :-). Oavsett stil.

Men tekniken går säkert att anpassa till högklackat respektive lågklackat, tango milonguero respektive nuevo.

Absolut. Personligen föredrar jag nog att dansa nära om jag inte har höga klackar. Jag tror som sagt att det enda man skall ha klart för sig att det är ganska stor skillnad på både teknik & uttrycksmöjligheter, beroende på vad man använder.

Kanske är det så att man i början kan tycka det är lite too much med höga klackar, som i “vanliga livet” står för lite andra saker än i tangon. De blir väldigt laddade attribut, liksom, som både känns obekväma och som man inte riktigt kan identifiera sig med. Så var det nog för mig innan jag började med tango. Ju mer man dansar, tror jag det hela avdramatiseras och man upplever skorna och klackarna mer som naturligt “arbetsredskap”. Vilket förstås inte betyder att man inte samtidigt kan avguda sina älskade högklackade tangoskor! :-) För visst bor det en liten skofetischist i alla oss tangodansare ;-)

“För visst bor det en liten skofetischist i alla oss tangodansare”

Absolut! Jag äääääääälskar skor! Jag tycker verkligen om att sitta och titta på alla vackra skor på en milonga - dom är som smycken!

Och för mig är det inte tangokitsch med högklackat, det är naturligt - jag går alltid i högklackade skor! Det är kanske en anledning till att jag gillar tango! ;-)