Uno
Man
Av Enriqoe Santos Discépolo (text)
Sångtexter
Inlagd söndag 16 april 2006 kl 23.07
Uno - Marinao Mores (musik) & Enriqoe Santos Discépolo (text). Framförd av de flesta (Troílo, Piazolla..), men första gången 1943 av tonsätttarens hustru Tania på Teatro Astral i Buenos Aires och har sedan blivit en världsschlager och “evergreen”.
[[TWOCOLUMN]]
Uno Uno busca lleno de esperanzas el camino que lo sueños prometieron a sus ansias... Sabe que lucha es cruel y es mucha, pero lucha y se desangra por la fe que lo empecina...
Uno va arrastrándose entre espinas y en su afán de su amor, sufre y se destroza hasta entender que uno se ha quedado sin corazón... Preciso de castigo que uno entrega por un beso que no llega o un amor que lo engañó... ¡Vacío ya de amar y de llorar tanta traición!...
Si yo tuviera el corazón... El corazón que di... Si yo pudiera como ayer querer sin presentir... Es posible que a tus ojos que me gritan su cariño los cerrara con mis besos... Sin pensar que eran como esos otros ojos, los perversos, los que hunderion mi vivir... Si tuviera el corazón... El mismo que perdí... Si olvidara a la que ayer lo destrozó y... pudiera amarte... Me abrazaría a tu ilusión para llorar tu amor...
Pero, Dios te trajo a mi destino sin pensar que ya es muy tarde y no sabré cómo quererte.. Déjame que llore como aquel que sufre en vida la tortura de llorar su propia muerte... Pura como sos, habrías salvado mi esperanza con tu amor... Uno está tan solo en su dolor... Uno está tan ciego en su penar... Pero un frío cruel que es peor que el odio - punto muerto de las almas, tumba horrenda de mi amor – maldijo para siempre y me robo... toda ilusión...
[[NEWCOLUMN]]
Man Man söker förhoppningsfullt vägen, som drömmarna lovade ens ängslan och man vet att kampen är obarmhärtig och hård, men man kämpar och förblöder för tron som driver på..
Man släpar sig mellan törnen och i sin längtan att få älska någon, lider och förkrossas tills man inser att man har blivit hjärtlös... Straffet som åläggs att betala för en obesvarad kyss eller en falsk kärlek... Uttömd av att älska och begråta en sådan falskhet!
Om jag hade hjärtat... hjärtat som jag gav bort... om jag ändå kunde som igår... älska utan föraningar... vore det möjligt för mina kyssar att sluta dina ögon, som ropar ut sin kärlek... Utan att tänka på att de är precis som andra lastbara ögon som lett mig i fördärv... Om jag hade hjärtat... samma som jag förlorade... om jag kunde glömma hon som igår krossade det och... skulle kunna älska dig... skulle jag låta mig omslutas av dina förhoppningar för att gråta över din kärlek...
Ty Gud har fört dig i min väg utan att tänka på att det redan är försent och att jag inte längre vet hur jag skall älska dig... låt mig gråta som den som lider i livet av plågan att begråta sin egen död... Ren som du är hade du kunnat rädda mina förhoppningar med din kärlek... Man är så ensam med sin smärta... Man är så blind i sitt lidande... Men grym iskyla, som är värre än hatet - själarnas döda punkt, en fasansväckande grav för min kärlek – fördömer mig för evigt och berövar mig... alla illusioner...
[[/TWOCOLUMN]]
