Verdemar

Justera gärna översättningen – alla inloggade kan redigera det här dokumentet.

[[TWOCOLUMN]]

Verdemar... Verdemar...                              
Se llenaron de silencio tus pupilas.            
Te perdí, Verdemar.                             
Tus manos amarillas, tus labios sin color       
y el frío de la noche sobre tu corazón.         
Faltas tú... ya no estás...                     
se apagaron tus pupilas, Verdemar.



Te encontré sin pensarlo y alegré mis días,  
olvidando la angustia de las horas mías.        
Pero luego la vida se ensañó contigo            
y en tus labios mis besos se morían de frío.    
Y ahora... ¿qué rumbo tomaré?                   
Caminos sin aurora me pierden otra vez.



Volverás, Verdemar...                                
Es el alma que presiente tu retorno.            
Llegarás, llegarás...                           
Por un camino blanco tu espíritu vendrá         
Buscando mi cansancio y aquí me encontrarás.    
Faltas tú... Ya no estás...                     
Se apagaron tus pupilas, Verdemar.

[[NEWCOLUMN]]

Grönahav... Grönahav...
Dina ögon fylldes av tystnad.
Jag förlorade dig, Grönahav.
Dina gula händer, dina färglösa läppar
och nattens köld la sig på ditt hjärta. 
Du fattas här... Du finns inte längre...
dina ögon slocknade Grönahav.



Du kom till mig och skänkte glädje åt mina dagar och min ångest föll i glömska.
Men sedan blev livet skoningslöst mot dig
och mina kyssar dog av köld på dina läppar.
Och nu... vart skall jag ta vägen?
Stigar utan gryning gör mig vilsen än en gång



Du återvänder Grönahav...
Det är själen som bebådar din hemkomst
Du kommer, du kommer 
Längs en vit väg skall din själ söka min trötthet och finna mig.
Du fattas här… Du finns inte längre
dina ögon slocknade Grönahav

[[/TWOCOLUMN]]