La Cumparsita, järnrör och motorblock

Jag har besiktat bilen i dag! Det blev nio tvåor samt några rader bra-att-känna-till-fel, typ, ”bäst att du sätter fast avgassystemet grabben annars tar centrifugalkraften det i nästa rondell och räkna med att byta samtliga bromsbelägg före sommaren och om du svetsar ihop det där kexiga golvet så kanske det inte alls sprider sej till balkarna… om du har tur förstås”

Är jag förvånad? Näee, inte det minsta. Är jag förtvivlad och nedstämd? Näee, inte det minsta. Visst försökte jag komma lite lindrigare undan genom att sorgset titta på besiktningskillen med mina tårfyllda rådjursögon, stryka lätt med ovansidan av min handflata mot hans håriga muskulösa underarmar samtidigt som jag påtalade med beundran i blicken vilken vacker skruvmejsel han hade och att den måste ha varit riktigt dyr. Killen var omutbar.

Han kröp längre in under lyften, riktade ficklampan mot det tvärställda hjulet och sa ”I och med att du har glidok fram så slits beläggen hårdare på insidan, och det är där ifrån oljudet kommer när du kör” För du har väl hört det sade han såg på mej med en frågande och lite barsk blick. Ehhh, jo då sa jag, det har jag nog men jag trodde nog att det var en pinne som kilat fast där under någon stans och som sen låg och slog mot skärmen... och jag sa att jag vant mej vid oljudet och att det inte hörs över huvud taget om man skickar i Danko Jones i cd-spelaren och vrider upp volymen.

Det här är ett tryckregulatorsfilter sa killen därefter och pekade på en burk under tanken. I och med att den läcker bensin och bensinångorna sprutar mot det varma avgasröret så kan bilen explodera, det blir en jävla smäll vill jag lova, farliga grejer det där vet du och den här styrledsarmsspindelfjäderbensupphängningen har gjort sitt precis som oljetråget här som droppar, men det är bara att lossa på de här 98 bultarna och dit med en ny packning och på med tråget och bultarna igen och ny olja och nytt filter.

Du har lite jobb på den här bilen sa han sen och gick för att skriva ut domen. Och för ett litet, litet kort ögonblick såg jag framför mej hur försökte åtgärda felen, på rygg liggandes därunder med fel och på tok för lite verktyg, kallt, mörkt och med gammal tungmetallmättad olja droppandes i pannan. I samma sekund kände jag hur mina fingrar smärtsamt kröktes uppåt och vek sej bakåt samtidigt som tummen lika smärtsamt trycktes inåt mot centrum av handflatan. Du som läser detta kanske har hört begreppet ”tummen mitt i handen” Det är jag! Det är jag och mina bilar som är upphovet till detta uttryck. Så fort jag närmar mej ett fordon med ambitionen att laga detta eller bara tänker tanken så kröks mina fingrar och tummen hamnar mitt i handflatan. Tänk på det nästa gång du hör uttrycket ”Tummen mitt i handen”

Och nu till saken. Jag tänker inte på något sätt överhuvudtaget försöka åtgärda felen eller alls bekymra mej om saken. Låt oss göra något positivt av det hela.

Jag säljer tio andelar i bilen för 300 kr st. (Början till en ny bil) Vi samlas i IronTangoland där marken är perforerad av vattenfyllda gruvhål röda av smärta och blod från generationer av hårt arbetande passgångsgående gruvkarlar med nackarna böjda och tyngda av Jante... Vi bekantar oss med varandra, erlägger avgiften på 300 kr där fika och lunch givetvis ingår. Nu får du ditt järnrör! Ur bilens högtalare strömmar tonerna fån La Cumparsita. Var så god! Var så god och gå bärsärk mina vänner.

Låt ditt järnrör vina genom luften i det gråmålade Bergslagen, låt ditt järnrör träffa tungt och brutalt i den kexiga Audins utdömda vindruta, låt din frustration över stela och omusikaliska boleos träffa med all kraft över det glappa framlyset, låt irritationen över dina på tok för böjda knän i caminatan köttigt göra upp med någon av de andra nio tvåorna och ur högtalarna spelar La Cumparsita vidare och svetten lackar i våra nackar, strilar ned efter ryggen och järnrören fortsätter att träffa med precision köttigt, brutalt och hänsynslöst tvåa efter tvåa... Och låt oss av bara farten ge den där Audin några feta smällar för nåt gammalt ex, en orättvist dömd bränning eller nån missad lyra du fick ta skit för på gympatimmen i mellanstadiet och för den där klimpsoppan du tvingades äta en gång som barn fast den var äcklig och stått och blivit kall och som du bevisligen sett hunden stå och drägla över.

Låt oss sen putta vraket över kanten till det gapande hungriga hålet där motorblock och skivbromsar med tiden återgår till sitt ursprung och låt oss sen värdigt och bestämt supa skallen i bitar, somna i varandras armar och vakna till en ny vacker dag, kliva ut i den nordiska vintern, fylla våra lungor med kallt rent syre och ödmjukt fortsätta vår vandring i livet...