Resedagboken 20: Sena nätter i sommar-Stockholm

Det är väl inte mer än rätt att resedagbokens sista inlägg lider av störst fördröjning. Som tur är har jag fortfarande, sisådär tre veckor post festum, några minnen kvar från Stockholms-vistelsen.

Jag minns värmen. Efter två tandor var man redan i flytande tillstånd, vare sig det var eftermiddag på Stallet, kväll på Münchenbryggeriet, eller natt på Chicago. Tur att jag var sval efter fem veckor på Island!

Jag minns DJ Mario Orlando. Han väljer musik med stor känslighet och håller stämningen uppe timme efter timme. Han vet vilken blandning som krävs för att musiken ska vara intressant en hel kväll. Mario tröttar aldrig ut mina öron med för mycket dramatik. Må han vara en förebild för varje tango-DJ.

Jag minns mötena i dansen. Anita, Daniel, Anna, Rebecca, Linnéa, Guro, Sigrid, Dirk, Gunnar, Fredrika, Boel, Charlie, Goli, Lo, Johanna, Samira... och många fler fantastiska personligheter mötte jag i dansgolvets dialog! Så skönt det är när rörelser blir lika viktiga som ord.

Jag minns de sista danserna på Chicago om morgonen. Tröttheten fanns där men tog aldrig överhanden. Daniel, jag och några andra nattugglor stannade till stängningsdags (på söndagsmorgonen nästan till utslängningsdags) varje eftermilonga. Det kändes helt rätt.

Hem till Lund tog jag tåget, såklart. Flygplan är onda.