Klagostunden...
Jag fick ett samtal från en kompis från Tangoportalen som ville veta – efter att ha läst mitt förra inlägg - om jag hade blivit förälskad i min danspartner.
Kan hända att jag gav det intrycket men min saknad efter honom handlar inte alls om det, svarade jag och han nöjde sig med svaret. Ganska snabbt gled samtalet åt ett annat håll.
Han förklarade varför jag inte hade blivit uppbjuden av honom på Tango59º trots att vi mer eller mindre hade kommit överens om att vi skulle dansa då vi sågs. [Faktum är att vi inte sågs utan han såg mig.] Du såg inte ut som om du ville dansa, sa han. Du satt vänd mot dansgolvet och verkade så koncentrerade på de andras dans att jag valde att inte störa…
Det var synd tyckte jag men visst hade han rätt i att jag var koncentrerad på det som hände på dansgolvet. Jag tycker mycket om att sitta och titta när folk dansar tango. Det gör jag ofta…
En sak som jag lade märke till och som var betydligt mindre roligt att se och som faktiskt förvånade mig en aning var att alla jag såg krocka med andra på dansgolvet, tittade indignerade på paret de krockade med och skakade på huvudet åt kränkningen oavsett hos vem felet låg. Förbluffande ofta låg hos det indignerade paret (läs förare). Jag undrar – i mitt vilda sinne – hur jag själv gör… :-?
En annan sak jag observerade var att mycket allvarliga tangodamer förvandlades till fnittriga flickor när dem ”råkade” sparka någon i deras omedelbara närhet p.g.a. en rummässigt illa placerad boleo. Otroligt nog såg jag detta hända flera gånger utan att den skyldiga ens vände sig om för att säga: ”Ursäkta, jag vet att jag med stor sannolikhet kommer att sparka till dig och andra flera gånger under kvällen men det skiter jag fullständigt i”









sön 19 aug 2007
Jadu Maya, det känns när en illa vald plats att göra en boleo på sammanfaller med ens ben. Och jag kan nog hålla med dig om att det känndes som du skrev. “"Jag kommer NOG med stor sannorlikhet....” osv. Krocka med?!Hände nästan varje tanda, men de flesta bad om ursäkt. Det gjorde även jag då det inträffade. Och jag är hemskt ledsen över att vi sågs, men missade en tanda tillsammans. Kram.
sön 19 aug 2007
Ursäkta Maya INTE ledsen för att vi sågs. UTAN för att vi INTE dansade.
mån 20 aug 2007
Nästa gång slipper du inte undan ;)
mån 20 aug 2007
Skuld.. en intressant fråga med boleos är ju skuldfrågan...och vems felet är. Det är förbluffande många som lägger sina krockande boleos på förarens ansvar. Det kan visst ligga delvis finnas ett visst delat ansvar. Jag ser den synen som ganska primitiv. Ungefär så här....jag säger till en taxichaffis kan du svänga till höger där framme så kan vi stanna där medan jag tar ut pengar på en bankomat...taxichaffisen kör allt snabbare och gör en liten sväng utförd som de rallyförare han tittat på under ett par år och råkar köra över två fotgängare. Naturligtvis ligger då ansvaret på passageraren som bad om en högersväng? Jag pratade nyligen med en tjej från hamburg so överhuvudtaget inte ville kännas vid ens ett delat ansvar för hennes rörelser. Stackars oansvariga!! Utan ansvar kan man väl inte påverka sin situation här i livet! Föraren får ansvar för om följarens tillägg och tolkningar krockar, får ansvar för allt följaren gör. Det påminner mig om ngt.. Ah jo det ansvar en hundägare har för sin hund. Du släppte lös hunden och den bet mig. Med hunden kan jag förstå det ansvaret mer än jag kan med följaren. Det roliga fenomet är j u dessutom att den energi förarna ger väldigt sällan tvingar benet upp i en boleo....99% av alla tillfällen är ju energin konstruerad eller delvis konstruerad. Mannen kanske egentligen ville föra en pivot...en rebote...en pytte boleo...men följaren vill ofta synas och gör helst boleos i huvudhöjd för där syns de minsann bra. Det har jag inget emot om man tar ansvar för sina egna val och hanlingar.
mån 20 aug 2007
Det var odiskutabla exempel du bidrog med Daniel. Naturligtvis är det så att ansvaret ligger hos den som orsakar skadan för att han eller hon inte tar hänsyn till sin omgivning. Även om en boleos höjd skulle styras av föraren har följaren kvar sitt val att utföra den eller inte. Det som jag förundrade mig över var mest reaktionen hos den som ”råkade” sparka till en tredje dansare… Att fnittra istället för att be om ursäkt och för att definitivt förstå att mellan höga, höga och extremt höga boleos hör inte hemma på en milongas dansgolv och därmed sluta utföra dem är något jag inte kan förstå. Jag tar förgivet att det handlar – i alla andra situationer – om normalttänkande och fungerande kvinnor. Men för att komma tillbaka till du nämner, nämligen delat ansvar. För mig är det en självklarhet - i en pardans där paret ses som en helhet som i sin tur samspelar i en större helhet (alla dansare på dansgolvet), där ”mödan och nöjet” är gemensamt - att ansvaret bärs också gemensamt. Jag menar så klart inte att man ska ”slänga ifrån sig” kvinnan, följaren mitt i dansen om hon eller han råkar slå till någon med en oansvarig boleo men som förare bör man kanske välja sin följare med stor noggrannhet. Skulle du t.ex. bjuda upp din bekant i Hamburg när du vet att hon vägrar ta ansvar för sina “muskulära” handlingar? Frågor som denna funderar jag över nu när jag ser mig själv som förare. Däremot kan jag inte ge kvinnan/följaren nån större ansvar när hon/han blir bokstavligt talat inkörd – med ryggen före – i paret framför. Men det är klart. Blir man känd för det som förare, sållas man kanske bort av följarna så småningom. Om inte som ett sätt att ta sitt ansvar för vad som händer på dansgolvet, av självbevarande drift. ;)
mån 20 aug 2007
Intressant diskusion mina vänner. Håller med osamtycker. Har dessvärre sett både respekterade lärar och “nya” tangodansare begå “misstagen” på pistan både här hemma & i BS. mfl. platser. Så visst händer det även den bäste!
mån 20 aug 2007
Trodde nog också att du var förälskad ...