Dumdristighet

Trött...har målat nu i flera dagar. Var visst min idé också är jag rädd. Ibland kan mitt positiva tänkande straffa sig lite. Speciellt om man säger att man skall måla om en hel restaurang, några i personalen, på några dagar. Och det är ingen speciellt liten restaurang.

Inser att det är samma dumdistrighet som fick mig fast i tangon. Jag och min ständigt vapendragare var sådana där som började gå på milongor efter...låt säga...andra kurstillfället. Struntade helt enkelt i det faktum att vi inte kunde, att det egentligen var omöjligt att åka och dansa tango innan man egentligen kunde. Var jättelyckliga om vi fått dansa kanske två tandor, eller ja, några hela tandor blev det nog inte eftersom de få stackarna man dansade med artigt tackade efter två danser. Åkte ändå igen och igen och igen. Och någonstans försvann lidandet ur danspartnerns blick, och ersattes med något mycket trevligare.

Jag hoppas bara att min dumdristighet lönar sig denna gången, att restaurangen blir färdig till fredag. Att min chefs för närvarande mycket lidande blick också ersätts av någon form av erkännande.  

Skulle behöva lite tango för att slappna av lite, chefsjobbet var väl ungefär hundra gånger mer ansträngande än vad jag hade tänkt mig. Men nästa helg...Malmö. Hm....ljuvligt