En tangoupplevelse i en dimension utöver det vanliga

1

Den 8/3 hade vi en festlighet i Skellefteå Tangosällskap. Den hade annonserats ut som "En tangoupplevelse i en dimension utöver det vanliga", och den extra dimensionen var tiden.

Alla checkade in och fick gå upp i en gate där det fanns tidningsartiklar från 1908 på väggarna, bl.a. berättades det att båten M/S Evolución skulle avgå från Skellefteå till Buenos Aires denna dag. I gaten dök det också upp några ynglingar som var på väg till BA för att söka lyckan. Sist av alla kom Madame Rosalía som var på väg hem till BA och den bordell som hon drev där. Hon försökte ragga kunder bland de manliga resenärerna och anställa en del av de kvinnliga.

Sedan blev det ombordstigning där kaptenen hälsade på alla resenärerna. Madame Rosalía mutade till sig en plats vid kaptenens bord till middagen, hos en besättningsman. När båten lagts ut serverades middag med en hel del förvecklingar. Madame Rosalía och några andra utvalda damer fick förstaklasservering vid kaptenens bord. Övriga fick köa hos kocken som slevade upp chili con carne.

Så småningom kom båten fram till BA. Där tog en haciendaägare som sökte arbetskraft emot. Han erbjöd 2 pesos i månaden, varannan Söndag ledig, och rabatt på Salon Rosalía som arbetsvillkor.

Resenärerna slussades sedan in till en föreställning om tangons utveckling från 1908 till 2038. Några scener var:

Två herrar övar att dansa tango på Salon Rosalía. De kastar mynt till en bandoneist som slutar spela när han vill ha mera betalt. När han tror sig ha fått tillräckligt frågar han Madame Rosalía om det räcker. Hon räknar och säger att det räcker för en liten stund. En av de andra herrarna vill också gå in till en av flickorna. Madame Rosalía ropar på flickorna, Mimí och Lilí. Får ett ja, ja till svar.

Madame Rosalía: ”Nu är rasten slut, det har redan gått fem minuter”.

Mimí: ”Men herregud, vi har ju arbetat i 12 timmar”.

Madame Rosalía: ”Det är väl inget. Ni har ju mest legat på rygg”.

Flickorna tar var sin kund under och går in bakom draperiet.

Under tiden kommer två finare herrar in på bordellen. Viftar med pengar och frågar om de måste vänta länge.

Madame Rosalía: ”Tyvärr är mina flickor upptagna just nu. De blir alldeles strax lediga. Om ni har bråttom skulle ju jag kunna ställa upp”.

Herrarna ger varandra blickar.

Herrarna: ”Nej tack. Det går så bra att vänta. Kan vi sätta oss ner”.

Madame Rosalía: ”Naturligtvis. Det blir alldeles strax er tur”.

Madame Rosalía kastar ut bandoneisten, som drar upp gylfen på väg ut, och arbetaren, som är i underställ och håller på att dra upp byxorna. Flickorna kommer ut och rättar till kläderna.

Här kom sedan ett sångnummer emellan.

Madame Rosalía uppmanar flickorna att snygga till sig. Flickorna snyggar till sig framför en gammal spegel och sprutar på parfym.

Mimí: ”Det skulle ju vara trevligt med ett bad snart, jag tror att det var tre veckor sedan sist”.

Lilí: ”Ja, jag tror att hon lovade var fjortonde dag när vi började här”.

Herrarna betalar i förskott och följer med flickorna.

Efter förrättat ärende spelar bandoneonisten vidare och börjar spara igen. Arbetarna fortsätter att öva. De kommenterar sedan: ”Vissa får längre tid än andra”.

Madame Rosalía: ”Vissa betalar också mer än andra!” (Viftande med sedlarna hon fick)

De fina herrarna kommer självmant ut. Den ena flickan stoppar något i behån. När madame Rosalía tackar de fina herrarna, som tittar förundrat på de som dansar, ilsknar hon till på flickorna.

Hon sliter fram dricksen ur den ena flickans behå och sträcker fram handen till den andra, som motvilligt lämnar ifrån sig en grön sedel.

Madame Rosalía: ”Här vet ni vad som gäller. Alla delar på dricksen”.

Ena flickan: ”Men vi får ju aldrig någon”.

Madame Rosalía: Jag måste ju dra bort omkostnaderna först, eller hur?

Madame Rosalía: ”Jag hoppas att de där fina herrarna, med sina stora plånböcker, kommer tillbaka snart”.

Bandoneisten som också övar tango är passgångare. Madame Rosalía tjatar på honom om kontrarörelse och erbjuder sig att öva med honom. Det går bra i ett par steg. Sedan blir han passgångare och gör historiens första kors. Madame Rosalía är nära att falla och skäller ut honom, men sedan ber hon honom göra samma sak igen, och korset är uppfunnet.

En väldekorerad general är gäst på bordellen och övar tango medan han väntar. Det går dock inget vidare och de andra gästerna och flickorna retar honom. Han blir ursinnig och lovar att de ska få ångra detta. Han genomför sedan en militärkupp och tar makten i Argentina, (och gör allt för att motarbeta tangon).

Madame Rosalía driver bordellen öppet, men bakom skynket, där kunder tidigare togs emot, dansas det numera tango i det fördolda. Herrarna kommer in på bordellen, betalar för en specialare och följer flickorna bakom draperiet.

Från draperiet hörs repliker som får publiken att tro att det är fortsatt bordellverksamhet.

Draperiet dras undan samtidigt som musik sätts på. Då ser man att det dansas tango.

Tangons sprids över världen och resenärerna får se:

• Finska tangodansare i Lovikkavantar, tjocka kläder och med en flaska Koskenkorva.
• Ett elegant par som dansar Engelsk tango. (Ballroomtango).
• Ett par ”ungdomar” som dansar Tango Nuevo.

Så fortsätter vi framåt i tiden till 2038. En sköterska på äldreboenden Dammen söker efter patienterna som är försvunna. Efter en lång utläggning och diskussion med publiken drar hon undan draperiet och där dansar ett gäng gamlingar tango. Där slutar också föreställningen.