Tango till jobbet
Jag börjar min promenad till jobbet med att gå till min dotter, Camilla, som bor på ett gruppboende för begåvningshandikappade. Jag väcker henne, gör frukost, vi äter och sedan sitter/ligger vi i soffan och bara latar oss tills det är dax att gå upp för att gå till jobbet. Jag går upp först och när jag är klar att gå så har jag munderat mig med min MP3 spelare som ska föra mig till jobbet med tangomusiken i örat. Camilla har aldrig velat ha något på huvudet eller i öronen, men när jag lägger snäckan vid hennes öra och det flödar tango ur denna så vill hon inte att jag ska ta bort den, kan det vara så att tangomusiken går rätt in i hennes hjärta oxå? Jovisst är det ju så! För mig är det mycket häftigt att hon tar till sig denna underbara musik. Sedan går jag till jobbet dansande tango inom mig, det är helt underbart.
tis 25 apr 2006
Eva-Lill, begåvningshandikappade har något som vi andra inte har. Dom tar in det som känns och har inga spärrar, som bestämmer vad dom bör göra och känna. Däremot är dom ju ytterligt känsliga för stämningar, eller hur?
ons 26 apr 2006
Det stämmer Vivi-Anne, de har mycket öppnare sinnen än vi andra har. Jag har fått möjligheten att ett antal gånger vara med på sk länsdans för begåvningshandikappade och där kan man verkligen se den verkliga känslan och glädjen i dansen/livet. Man kan faktiskt säga att de är lyckligt lottade trots sina begränsningar pga handikappen. Många abrazon!