Mystiken, leken,spelet

Står med mitt vinglas i handen utanför danssalen vid gaderoben. Tittar slött in på dansgolvet och min blick möter ett par sametsbruna frågande ögon, jag nickar mot golvet. Han reser sig och jag kommer på att jag måste göra mig av med glaset jag har i händerna, måste ställa det där jag står, får inte försvinna ur hans blickfång, för då går han nog. Varför ger du dig in i leken utanför spelplan Karro? Kunde väll inte låta bli att bemöta dessa ögon..... Han kommer fram, omfamnar mig utan ett ljud och utan att göra balanceos börjar vi dansa. Mjuk, lugn och en tystnad la sig över oss. Jag blev totalt medveten om varje rörelse i hans kropp och för några ögonblick var vi ett. Men så blev någon av oss nervös eller började tänka och trasslet dök ner mellan oss. Tystnaden förblev liggandes över oss. Inget artighets pratande mellan låtarna......jag hade inget att säga. Jag var varken intresserad över att veta hans namn eller ngt annat heller. Tandan var över vi nickade mot varandra och gick av pistan.......det hade varit en god dans.