Thomas Hultegård

Han bor i Jönköpings län, Södra Sverige, och har varit medlem i över 4 år.

Thomas presenterar sig själv så här:

De stod där, ensamma på dansgolvet. Musiken började spela. Långsamt och rytmiskt mjukt började de sin dans. Vi andra satt denna varma sensommarkväll i grönskan utanför den gamla öppna dansrotundan och åt i pausen. Det var upptaktskväll där jag och några till var med för att prova på tango. Nästa tango spelades upp och i den svaga belysningen och musiken blev dansparet där inne nästan till ett skuggspel. Det här var alltså tango och jag var såld.

Mina två första tangoår gick med mycket frustration, glädje och stort tålamod från mycket duktiga danslärare. En arbetstur till Berlin, där jag smet iväg en kväll för att gå på tangoclub, visade att tangon var mycket större än vad jag först förstod. Under mitt tredje tangoår tog arbetet som arkitekt större plats och tangon blev försummad.

Under en sommarfest med tangoklubben, i en miljö närmast mina drömmar om Provence, väcktes tangon på nytt. På Krokstrandsfestivalen tog febern vid och när kollegorna frågade om vad de sett på tv om tangon från Krokstrand, fick jag säga att det var uppvisningstango men lovade att visa dem vid nästa tillfälle. I Helsingfors kom tillfället. På kvällen gick vi iväg efter middagen till ett ställe jag hittat via Internet men visste inget om det. När vi kliver in i restaurangen slår det oss att det här har vi aldrig varit med om tidigare. Efter någon timmes prövande steg med kollegorna satt vi och tittade på dem som dansade och jag fick frågan om inte jag skulle bjuda upp någon annan. - Nej, nej inte kan jag, de dansar på en helt annan nivå än mig. När hotet om att åka till hotellet kom, reste jag mig med samma känsla som på första skoldansen och bjöd upp den första jag såg. Nervöst tog jag hennes hand och dansen började. Efter bara tre fyra takter kom en känsla jag aldrig haft tidigare, jag börjad slappna av, kunde lyssna på musiken och långsamt flöt medvetandet bort.

-Sorry, sa någon, efter ett antal danser och drog mig tillbaka till nuet. -Your taxi is waiting. Kollegorna stod vid dörren och vinkade, jag slängde på mig kavajen och sprang iväg. Hennes namn fick jag aldrig, hur hon såg ut kommer jag inte ihåg men dansen glömmer jag aldrig.