Minnen från mars, del 2

Här i bergen är det populärt med glidflygning, att kasta sig ifrån en bergstopp och med den hänförande utsikten omkring sig låta sig föras ner av vindarna. Ett annat sätt att färdas är med bil på de små slingrande vägarna, där möten inte är att tänka på. Vi är på väg till Granada och landskapet förändras vartefter, först till karga barrskogar och sedan till böljande kullar med blommande mandel- och olivträd med det mäktiga Sierra Nevada i bakgrunden!

Sierra Nevada utgör en enastående kuliss till det vackra Granada, staden som tycks mig som en blandning av Madrid och Rom. Modern storstad nedanför berget möter vackra, vita små hus i den gamla delen utefter berget. Och överst den mäktiga moriska borgen Alhamra (som vi tyvärr bara fick njuta av från utsidan eftersom det var påsktider och området var fullbelagt av spanska turister). Utsikten är hänförande här uppifrån!

I Granada liksom i andra spanska städer firar spanjorerna varje dag i påskveckan (Semana Santa) med processioner som går igenom staden. Varje kyrka har sitt altare, de är enorma, som bärs av 12-16 personer som inte ser mer än en svag skymt av sina egna fötter. Orkestern som följer med hjälper bärarna att hålla en gemensam rytm och då och då stannar processionen för att bärarna ska få vila, dricka vatten och bytas av.

Deltagare i processionen som går med ett Jesus-altare är utklädda i fotsida dräkter och huvudbonader med hål för ögonen (de påminner om Ku Klux Klan, vilket känns lite olustigt). De som går med det avslutande Maria-altaret är enbart kvinnor - sorgklädda i svart spets och mantilla. Det finns deltagare i alla åldrar, många är barn från treårsåldern och uppåt.