glad, ledsen, nöjd, tom, förbannad, lycklig mm

många känslor på samma gång. Glad över att så många verkade må bra. Över att allt till slut gick vägen denna gången också. Att jag tog mig hem utan att somna och utan att även 1,2 och 3:an i växellådan på firmabilen kraschade. över att bazar-experimentet lyckades. att zeunerts lättöl i baren på FKC var så god. nöjd med att jag beslutade att undervisa igen, trots det att det såg mörkt ut strax före. supernöjd med Gabriella. Förbannad över att jag som vanligt var sen med alla förberedelser, förbannad över att ångest förstörde för mycket. Men lycklig över jag i alla fall hade stunder av eufori, av obegränsad dansglädje, av lugn samvaro med andra människor och av fullständig avkoppling från resten av livet. Hänger säkert ihop. Det är tomt idag. Inga leende kursdeltagare, dansdrogade maratondeltagare, ingen castellano, inga vänner från långtbortibyn, ingen Gabi, inga GC, BM eller H, ingen parhäst-Gunilla, ingen ….inga…, inte något….. etc etc. En massa borde tränger sig på. Men jag försöker förtränga och häller upp mer mate. Mañana. Oskar kommer snart hem från dagmamman, han sov när jag kom hem igår och försvann innan jag hann upp imorse så nu ska det bli underbart att gå ut o härja lite med honom i trädgården. Var totalt slut igår men det var så mysigt att sitta o berätta allt för Lisa att det ändå blev sent. Totalt sett är jag ju ändå glad o nöjd och lycklig över festivalen, allt det där negativa måste väl få finnas det också.Det mesta är ju bearbetbart. Så det blir väl fler festivaler ändå. Nästa gång kommer jag vara ute i god tid med allt, ägna hela veckan före åt besök hos psykolog, massör och åt att planera kurs och träna själva tangodansen, och vi ska ha klanderfritt hjälparschema, och kunna njuta som en kung och drottning hela festivalen igenom ;-) Eller också kanske jag ska lägga ner allt vad tango heter och göra nåt helt annat. Det blir nog nåt mittemellan som vanligt…… Sen kanske jag också ska ta och sätta fart på bebistangosommarlägeridén som jag började prata om i vintras. Eller kanske finns det någon annan som orkar? Fast jag får väl stå mitt kast. Och det flesta andra har ju mindre knotts. Vilken maratonmorgon förresten. Det var.... magiskt.